Tisdag
Trippen på Erikshjälpen resulterade endast i boken Midvinterblod och en söt liten burk
Kanske att ha bitsocker i.
Sen var vi runt på lite andra ställen :) Fick blockljus utav henne
och när vi var borta så ringde pappa och hörde om
Eme kunde vara hos mig medans han åkte in med Rosa på hospitalet igen =/
Hon var helt svag och skakig, tog sig knappt ur sängen.
Så Eme & jag var på Birsta en sväng innan vi gick hem till mig.
Hon var duktig och studerade tyska glosor
medans jag lagade mat. Bjöd på Kycklingenchiladas
GÖTT !
Åt tillsammans med henne & sen käkade pappa kom runt halv sju snåret.
Då hade Rosa blivit inlagd ännu en gång. Måtte de hitta vad som är fel !
Vi var på ICA en tvärt. Glass och lite film senare sitter jag här
och känner mig stark. Även om det ibland är det så svårt att se sig själv utan ätstörningen.
För varje gång livet börjar fungera någolunda "normalt" så blir jag rädd.
Men nu ska vi bara blicka framåt. Släppa taget och bara trotsa !
Har jag kommit såhär pass långt i tänket är det ingen mening att backa.
My favorite motto typ ; Livet är till för att levas !
Nu, dusch , plugg & sova !
Söta drömmar / C
Du är stark! Ätstörningsliv är piss! Livet blir mycket härligare sen :)
kram maria
Du är stark. Framåt! :-)
Sv: Håll tummarna lite till för lägenheten, vet fortfarande inte hur det blir. Så jäkla otålig nu!
Du fixar detta, sötnos! Jag tror på dig till 100 %! <3
gott med kycklingenchiladas! jag tkr du kämpar så duktigt mot din ätstörning så. verkar va en riktigt stark person måste jag säga :)
du är toppen, carrorara! livet är sannerligen till för att levas och när det väl känns som om att det inte finns någon mening alls så gäller det att komma ihåg att vi ändå kommit såhär pass långt. både du och jag SKA klara av att leva utan ätstörningen, right? Vi har gjort det förut, så varför inte igen?
Svar; åh, fynda är ju något av det finaste som finns (kalla mig schopoholic; men att hitta någonting riktigt fint som är riktigt billigt är fantastiskt)
Jag vet inte riktigt vad som är en "otroligt låg vikt", men jag VET att du behöver gå upp i vikt för du är fortfarande riktigt smal (inget du vill höra antar jag..) dock vet jag att du kämpar och TÄNK så snygg du kommer bli :D Bunkra upp med mat i massor och en aktivitetsnivå på 0 (om det bara vore så lätt)
Puh, återigen känner jag hur jag bara vill slå mig själv i huvudet då jag rent logiskt VET att ett bmi på 17 är under vad som klassas som normalt, medan tanken på att gå upp i vikt är stort NEJ.
Dock vet jag att min kropp fungerar (med mens och allt som hör till) just nu, så jag ser ingen anledning till att gå upp mer (oh fuck vad det där kändes ätstört).. Jag har för tillfället ingen ordentlig läkare men min behandlare har däremot gått med på att låta mig stanna, eftersom att jag just nu (och har varit ett tag) är på väg att förflyttas till vuxenpsyk. Vad de säger där om bmi osv återstår att se-
